Hej!

Anneli heter jag, är 18 år, fyller 19 nu den 3 oktober. Jag har valt att skapa en blogg dels för att jag haft det tidigare och tycker att det är kul att blogga men också för att det här året 2012 har varit mitt värsta år, ett år som jag aldrig hade kunnat tro skulle kunna bli så illa. I Mars det här året fick jag reda på att min pappa hade lungcancer. Allt vändes plötsligt upp och ner, från att ha varit väldigt glad och lycklig över det mesta, som t.ex. att jag snart skulle ta studenten och att allt det roliga med det just hade börjat till att må väldigt konstigt. Det var som om jag delades upp i två, ena delen av mig mådde bra medan den andra delen var otroligt orolig och ständigt nedstämd. Jag var mycket med pappa (dock inte lika mycket som jag idag önskar) samtidigt som jag var mycket med mina närmaste vänner för att få tänka på något annat. Jag sov med honom på sjukhuset, åkte dit efter skolan och hälsade på. Allt skulle ju bli bra så jag försökte alltid slå bort alla negativa tankar och funderingar. Sedan blev pappa sämre, allt gick otroligt fort. Jag hann som inte förstå att han hade fått diagnosen cancer innan det blev sämre och så illa så att läkarna visste att det inte gick att göra något. Min pappa, det gick inte att ta in och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att han inte längre finns här utan är en av dom finaste änglarna där uppe någonstans. Allt hände på så kort tid som två månader, och de månader som jag trott skulle vara bland de bästa månaderna på länge, jag skulle gå på bal och bära en jättefin lilaklänning och sa till pappa att jag ville han skulle vara där, jag skulle vara med på studentveckan och planera med mamma och Pappa var och hur vi skulle ha min studentmottagning, jag skulle springa ut från min skola i min mössa och vitaklänning och springa och leta efter dig och resten av min familj/släkt. Inget blev som jag hade tänkt. Men jag hade ändå en jättefin student och är glad över att jag orkade med allt som jag hade längtat efter ändå.

 

Jag kommer dels skriva mycket om Pappa och om hur det är att ha förlorat en förälder samtidigt som jag kommer att skriva som i en vanlig blogg och lägga upp lite bilder osv.

 

Ha det bäst,kramar